Utvärdera tiken
Var ute i god tid
Om du funderar på att ta en valpkull undan din tik så inled planeringen av valpkullen i god tid, d.v.s minst sex månader innan tiken är tänkt att börja löpa. Detta så att du hinner säkerställa att tiken uppfyller SKKs krav för registrering av valpar, SRRS valphänvisningsregler och de avelsrekommendationer som finns i Rasspecifika Avelsstrategier (RAS) samt har gott om tid att hitta en passande hanhund.
Stressade eller forcerade avelsbeslut går sällan hand i hand med god avelsplanering. Upptäcker du att du är för sent ute så är det generella rådet att istället vänta med parningen till tikens nästa löp så att du får den tid du behöver för att ge de blivande valparna bästa möjliga förutsättningar till ett gott liv ur alla aspekter.
Fundera över önskade egenskaper hos avkommorna
Utgå från rasstandarden och rasens karaktärsdrag och fundera över vilka egenskaper du vill se hos din "idealridgeback", både avseende hälsa, mentalitet och exteriör. Reflektera också över vilka egenskaper du tycker är mindre önskvärda. Denna inre bild blir din strävan i ditt avelsarbete - dina personliga avelsmål - som bör vara ett komplement till uppfödarnas gemensamma avelsmål som finns i Rasspecifika Avelsstrategier (RAS).
Tikens egenskaper
När du funderar på att använda din tik i avel så är en bra början att säkerställa att hon uppfyller de krav som SKK ställer för registrering av valpkull samt SRRS rekommendationer för avel.
Tiken bör som minimum uppfylla följande före parning:
- Vara frisk och inte har några medfödda defekter eller återkommande hälsobesvär alternativt kräva någon form av specialkost, kontinuerlig behandling, ingrepp eller liknande för att må bra.
- Vara mentalt välmående och välfungerande i vardagen.
- Vara över 30 månaders ålder vid parningstillfället.
- Inte riskera att få fler än 40 avkommor i Sverige.
- Vara röntgad på höfter (HD) och armbågar (ED) med resultatet HD grad A, B eller C samt ED grad 0. Observera att avel på hund med HD grad C endast bör ske under vissa förutsättningar.
- Ha startat vid Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund (BPH).
Tikens släktingar
De flesta egenskaper hos våra hundar har en komplex nedärvning, d.v.s beror på gener och miljöfaktorer i samverkan. Genom att känna till och ta hänsyn till avelsdjurens släktingars hälsa, mentalitet och exteriör får man som uppfödare en bättre bild av avelsdjurens nedärvningsförmåga. Det i sin tur skapar möjlighet att fatta kloka avelsbeslut och kombinera avelsdjur som har förutsättningar att ge det avelsresultat man önskar sig.
När du säkerställt att din tik uppfyller de krav och rekommendationer som finns för avel är ett lämpligt nästa steg att berätta för din tiks uppfödare om dina avelsplaner och be att få så mycket information som möjligt om tikens härstamning, föräldradjur och syskon. Din uppfödare kan sitta på ovärderlig information som du kan vara behjälpt av i ditt avelsarbete. Har du själv fött upp din tik så kan en rundringning till ägarna av hennes syskon vara ett bra sätt att informera sig om statusen i kullen. Besök också SKKs webbtjänst Avelsdata och studera röntgenresultat och BPH för din tiks föräldrar, syskon och eventuella avkommor.
Som medlem i SRRS kan du också kontakta SRRS Avels- och uppfödarkommitté (SRRS/AUK) och be om ett kostnadsfritt utdrag från SRRS Avelsregister för kullen i vilken tiken är född. Även här kan ibland finnas värdefull information att hämta, som till exempel ifall din tik löper ökad risk att vara anlagsbärare av någon ärftlig sjukdom eller defekt som man enkelt kan gentesta för.
Befästa & förbättra
När du inhämtat så mycket information som möjligt om din tik och hennes släktingar så fundera över om hon har förutsättningar att kunna ge avkommor i linje med både RAS och dina personliga avelsmål. Klura på vilka egenskaper som du gärna ser att din tik för vidare till sina avkommor, men också vilka av hennes egenskaper som du önskar förbättra i ditt avelsarbete. Även när tiken uppfyller de formella kriterierna för en avelstik så brukar det alltid finnas både saker man vill bevara och saker som man vill förbättra när man planerar nästa generation hundar. Lyckas du inte hitta några brister alls hos din tik eller hennes släktingar så har du förmodligen inte lyckats få fram tillräckligt med information alternativt inte lyckats se din tik med tillräckligt objektiva ögon.
Skulle du upptäcka att tikens brister är fler än förtjänsterna så bör du överväga att avstå parningen och istället låta henne förbli den fantastiska sällskapshund hon är. Dina valpköpare önskar ju – precis som du – en både fysiskt och mentalt frisk och rastypisk rhodesian ridgeback att dela sin tillvaro med under förhoppningsvis många år framöver.